Den förväntade tomheten

Det känns underligt att vakna och klockan är halv 9, men jag har inte något hav att gå till.
Vart ska jag ta vägen? Inte ens en bra park?
Det är lite förvirrande just nu.
Vet inte ens om jag är glad över solen.
Men det måste jag ju vara?
Blir lite glad av katterna. Blir lite glad av tuff som är här.
Blir glad av Fredric.

Hmm, sen då?

"Jag har kramat en 22åring!"

Idag var jag 10 år och hade ett ögonbryn och jättemun igen.
Idag skrev jag ett kärleksbrev.
Helt på riktigt, med rosa penna.
Fullt med hjärtan var det också!

Sen kraschade min hjärna av nostalgi
och vek det som ett påskbrev.

Tio steg till en lyckad valborg

Notis till puckon:
Klicka på bilden för att förstora.