Phew

Sådärja. Nu har vi ägnat hela dagen åt att städa lägenheten, man kan äta från golven om man vill. Jag har dessutom precis betalat in alla räkningar som behövde fixas, och sorterat mina två "viktiga-papper-mappar", räkningar och liknande papper i ena och betyg och cv-papper i den andra. Jag känner mig som en super-husfru. Inte nog med att jag har gjort potatisgratäng, jag har också städat hela badrummet.
Toalett, handfat, speglar, kakel - allt!

Fredric ligger i sängen med nästan-migrän. Stackare. Jag fixade mat och ett glas vatten med is i. Super-flickvän är jag tydligen också.

Och så har jag målat massor. Igår satte jag mig på jobbet och ritade (efter vi var klara med att packa alla kartonger och sånt, jag lovar), och idag gjorde jag det när Fredric var på systemet. Han handlade förövrigt en jätterolig öl från Jamaica eller nåt, som var i en glasflaska som såg ut som värsta medecinflaskan, coolt.

Nu ska jag måla lite mer, kanske lägger upp lite bilder här. Vi får se.

Ciao

Hoppsan

Jag trodde inte att jag skulle få varesig panik eller beslutsångest över att få ett jobberbjudande. Men för en liten stund sen kom Jalle in (han som knackade på rutan och gjorde "schh"-tecknet när vi sjöng så fint ni vet) och säger "Andrea, jag har jobb åt dig om du vill". Jag vet inte vad jag ska säga, det visar sig att det finns en plats på ens-kampanjen och jag får börja provjobba på måndag om jag vill. Jag ska upp på ett litet möte med honom om 10 minuter och prata igenom allt.

Jag vet att jag inte är klok om jag säger nej, när jag vet hur många det är som står i kö till dom här jobbplatserna, men ska jag vara ärlig så har jag sett fram emot att få lite mer sömn och kunna umgås lite mer med Fredric. Mina veckor är så fyllda att jag inte har en enda dag som jag kan komma hem och sätta mig ner i soffan och bara pusta ut på, oftast är helgerna också alldeles uppbokade.

Hade jag inte bara kunnat få en vecka iallafall? Jag skulle ju träna om dagarna nu. Skit också. Nu måste jag pallra mig upp (kom ihåg till mig själv; andra våningen till höger, längst in till höger) och höra vad som sägs och se hur det blir.

Får väl återkomma sen med resultat.
Jag är inte ens en gnutta glad över det här.

--

Okej, jag är tillbaka och det känns mycket bättre.
Först och främst så var det på den bästa avdelningen (med dom roliga personerna som jag har lunchat med i två månader), med den bästa provisionen. Nästa vecka ska jag provjobba, med utbildning på måndag morgon (i konferansrummet, vet du vart det ligger? - Bredvid godisautomaterna!). Nervöst och spännande.
Dessutom får jag ett kontor på nedervåningen (det finns inga lediga där uppe), han ursäktade sig över det som om det vore en dålig sak, jag tycker det ska bli skönt att få vara lite avsides.
Jag känner bara en jättepress på mig, jag måste ju göra bra ifrån mig nästa vecka om jag ens ska få fortsätta. Han sa hela tiden att han inte tvivlade på att jag skulle klara det, han visste redan nu att jag skulle fixa det galant.

Bra sak ett: Jag berättade att jag räknat med att vara arbetslös veckan efter och därför bokat in en konsert med övernattning, och det var "ko-lugnt". Danko blir av iallafall Jennifer!

Bra sak två: Massagestolen. Ha, jag blir kvar så jag hinner älska med stolen ett par gånger till.

Och idag ska jag fika med Carro! Det var längesen, ska bli riktigt mysigt. Sen på kvällen blir det god mat, vi storhandlade nämligen på willys för 850 kr igår, så nu kan vi äta varierad och bra kost.
High five!

Massagemonster

Ah, jag är helt avslappnad. Jag har just blivit förälskad i en stol.
Jag har sovit alldeles för lite inatt och igår natt, och nyss satt jag och kunde absolut inte koncentrera mig (eftersom jag höll på att somna på tangentbordet, typ). Smart som jag är så kommer jag på att istället för att låsa in mig på toaletten (den med handfatet stort som ett badkar) och smygsova i en kvart så kan jag boka upp en omgång i massagestolen som finns på jobbet. Sagt och gjort.

Lina fick följa mig och hjälpa mig att starta igång den, eftersom jag är övertygad om att den ska låsa fast mig och borra mig i hjärnan eller nåt annat i stil med saw-filmerna. Så jag sätter mig i monstret, spänner någon typ av kuddar runt låren (man fick välja mellan lår och armar, men jag ville ha mina armar fria så jag kunde försvara mig om någonting nu skulle hända - man kan inte lita på sånna där nymodernigheter med en massa elektronik i, ni har ju sett terminator!) sen fifflar Lina med någon liten fjärrkontroll som flippar stöden till en lagom skön liggställning och det är ungefär här jag lugnar ner mig och börjar se fram emot mitt massageäventyr.
Det blev en kortvarig trygghet, för när vi ställt in stolen på "relax" (jag tog den näst mjukaste massagen), ska stolen ställa in sig efter hur stel jag är och vilka proportioner jag har eller nåt sånt, och den klämmer fast både mina lår och hela mina ben, jag kan inte röra dom! Panik!
Tur att Lina finns och har en sån lugnande effekt, alla borde ha en Lina som kan följa en överallt och få en avslappnad och trygg (jag får nog ta patent på henne).
Iallafall så lämnar hon mig till mitt öde och jag kurar in mig i den gosiga filten som fanns till förfogande och tänker att det blir nog ett ganska skönt sätt att spendera mina sista minuter iallafall.

Nu är jag somsagt tillbaka och kär. Jag vill ha en massagefotölj! Har kollat runt lite och dom kostar inte så himla mycket, bara sisådär 30000 att hyra eller nåt, småpengar. Jag kan önska mig en i 20års present! Ser du det mamma? Jag vill ha en massagefotölj i 20års present!

Påskgodis och Danko Jones

Jag har tråkigt. Jättetråkigt. Jag vill sitta hemma vid datorn och redigera bilder! Stenåldersdatorn jag sitter på nu kan inte ens visa java. Som ett stort plus på tråkigheten så är jag täppt i näsan också. Ovanligt? Nej. En sak som kunde ha varit bra är att Lina har med sig godis. Tyvärr så har hon sämst godissmak och det ligger bara äckliga påskägg i påsen (ni vet sånna där som det översvämmas av på påsken, sockriga i massa ljusa och mysiga förger). Hon och Kent kan ju bilda klubb. Kent berättade att när han smakade på ett påskägg så fick han sig en tankeställare om varför det finns andra godissorter när påskäggen ändå är det godaste som finns. Osmart kille.

--
Uppdatering: Lina började härja om att det minsann var hennes mamma som köpt påskgodisarna till henne, hon gillar dom inte heller. Jag måste skriva in det här så ni inte får för er något (och för att rädda mitt eget skinn).
--

Nu har jag iallafall en del att se fram emot.
Bland annat tisdagen den 8e april.
Danko Jones i Stockholm med Jennifer. Vi tar buss upp inte för tidigt och inte för sent - runt klockan 10 (har biljetter bokade, jag minns bara inte vilken tid). Det blir till att äta god mat hoppas jag (Jennifers syster och hennes pojkvän, som vi ska sova hos, är nämligen superkockar). Kanske tar vi oss ett vinglas eller två? Vem vet.
Jag vet.
Det kommer inte bli två vinglas - snarare 5-6 st. Bergis lite annat också.

Idag är det lön, jag måste spara på pengarna den här månaden eftersom jag inte vet om det blir så mycket pengar nästa månad. Har som tur är inte så mycket räkningar. Det är bara h&m och min mobilräkning (hela den historien kan jag ju dra någon annan gång, men alla på tre är ju nötter hela bunten).

Jag måste lära mig att skriva kortare blogginlägg, annars kommer ingen orka läsa igenom och det är ju det som är halva grejen. Men jag har så tråkigt så jag roar mig själv genom att sitta och skriva om absolut ingenting. Nu ska jag dock faktiskt jobba.
Lite.
Kanske.

Var är min hotchipottel?

Nu är jag riktigt mätt. Jag har smällt i mig pannkakor med grädde och socker, onyttigt värre men ack så gott! Vi har lyckats att variera maten hela helgen faktiskt, ingen pasta och köttbullar eller pommes och fiskpinnar. Igår kom de två J:na hit (Jennifer och Jocke) och jag och Jennifer lagade spenatsoppa (våra karlar uppskattar inte den goda grönsaken så dom fick äta spagetti och köttfärsås). Det blev soppa över så jag ska koka ett ägg och ha supergod matlåda imorgon.
För imorgon är det jobb igen. Suck.

Det ska faktiskt bli lite skönt att slippa gå upp klockan halv 7 på morgonen. Men jag undrar hur många dagar det kommer ta innan jag blir aldeles för rastlös och irrig, innan jag och Fredric går varandra på nerverna. Fast av erfarenhet tror jag att det nästan är omöjligt för oss att umgås för mycket. Vi har bott på mindre yta än såhär med mer tid ihop än vad vi har idag, och jag saknar honom faktiskt ändå varje dag på jobbet, hela dagen.

Förut träffade vi mamma, Kent och Tuff, jättemysigt. Jag märkte av, mer än vanligt, hur mycket Tuff saknar oss. Idag sprang han inte förbi mig och till Fredric först, utan jag fick den första uppmärksamheten (tji fick Fredric). Sen så fick han springa av sig på kullarna (Tuff alltså, fast även Kent sprang en del). Det snöade, massor. Varför snöar det nu? Det är snart april!

Det är sent nu, jag måste lägga mig och försöka sova, jag har vänt på dygnet lite under de senaste dagarna (fast bara på ett bra sätt, sovit lite längre och skjutit lite på tiderna). Först ska jag hoppa upp i soffan bredvid världens bästa Fredric och pussa lite på honom.

Sov gott Andrea.
Tack, godnatt.

Uppdatering på träningsvärken:
Jag kan gå normalt igen, känner bara av den när jag anstränger benen (som idag när jag sprang upp på kullen med tuff - aj), så nu är det bara på't igen. Har inte tränat sen i onsdags, så på onsdag är det bara pang på!

Trevligheter

Just nu sitter jag hemma hos Jennifer och Jocke, vi kom hit för en liten stund sen. Dom andra sitter och spelar lite poker, så jag snodde Jockes dator och kikade runt lite.

Vi var hemma hos mamma idag och åt påskmat. Vad nu påskmat egentligen är, jag åt mest ägg, potatis och köttbullar, (min mammas hemlagade köttbullar är nämligen bäst) och så en massa godis såklart, mormor har alltid med sig godis.
Och Tuff var hemma. Mysigt.
Gud vad jag saknar honom, det är så tomt att komma hem och inte ha någon som sitter på dörrmattan och väntar (eftersom han hört dig komma) och som brister ut i någon sorts glädjerus så fort du sätter nyckeln i låset. Ioförsig så har jag ju Fredric, det är inte så jättelångt ifrån.
Fast han väntar inte på dörrmattan.

Som tur är så har vi fått lov att hämta Tuff när vi vill. Han bodde faktiskt hos oss hela förra helgen. Vi låg alla tre och skedade i sängen om nätterna.
Han får egentligen inte ligga i sängen (förlåt Kent) och sista natten fick han faktiskt inte det. Vi puttade ner honom och plockade fram hans filt så han skulle kunna ligga på golvet bredvid sängen. Fredric berättar dagen efter att jag i sömnen hade kallat upp honom på natten och lagt honom bredvid mig så jag kunde ligga och krama om honom.
Gosigt.

Nu så ska jag blanda dip. Jag har svikit den gamla hederliga "dill och gräslöken" och istället konverterat till "fresh island". Det är dags för lite variering, jag har t.o.m. köpt grillchips.
Och så ska jag kika lite noggrannare på "Chuck" som gått på i bakgrunden, det verkar faktiskt riktigt roligt.

Ciao

Nyp mig i armen

Gud vad skönt att få sova ut. Min kropp behövde det verkligen.
Vi vaknade för några timmar sen, men låg kvar i sängen och kollade på prinsen av egypten som gick på tv. Åh, jag älskade den filmen när jag var liten.

Igår var en mysdag. Jag slutade klockan 12 på jobbet, åkte in till stan och lunchade med Lina och Fredric på punkten. Bakad potatis med skagenröra, mums!
Sen vart det en liten runda på stan, jag köpte mig ett linne på h&m som var så sött. Prickigt med några små ankare på. Jag lyckades också handla lösgodis för 106 kr och ett stort påskägg, som sedan lades ihop och gavs till fredric på kvällen (efter maten såklart). För att läskas lite kan jag ju berätta att vi åt fläskfilé, pommes, sås och tsatsiki. Hur gott som helst, speciellt för oss som lever på olika typer av pasta hela veckorna.

Senare på kvällen så erbjöd sig Fredric att ge mig lite massage för att underlätta min brutala träningsvärk. Jag fick av någon anledning för mig at det bara skulle vara skönt.
Jag hade jättefel.
Och inte är det mycket bättre idag heller (förmodligen skulle det vara hundra gånger värre om det inte var för Fredric, så tack älskling).

Nu gör magen sig påmind, dags för frukost!
Men innan jag smiter ska jag bara berätta en lite lustig sak. Någongång under natten (jag kollade aldrig klockan) så vaknar jag av ett stenhårt nyp på insidan av överarmen (i det där gäddhänget eller vad det heter) och det gör så otroligt ont! Jag blir lite smått chockad och frågar Fredric varför han nyper mig i armen (först måste jag ju väcka honom såklart).
Svaret jag får är: "Jag drömde att jag nöp jocke i låret". Sen somnar han om.
Jag blir jättegrinig och vänder mig om och försöker somna om, men det gör jätte, verkligen jätteont i armen. När jag vaknar idag känns det som ett blåmärke. Tack älskling.
För övrigt för er som undrar så hade han drömt att han skulle göra någonting viktigt i wow och Jocke hade stängt av hans dator precis innan. Det var därför han "nöp jocke i låret". Absolut inte av någon annan anledning. Hoppas jag.

Nu ska vi iallafall äta frukost och sen städa klart lägenheten, vi handlade dammvippa och rosa diskhandskar på rusta igår, jättesöta! Nu kanske det blir liet roligare.

Glad påsk!

Pain, lots of pain

Puh, sitter just nu och slappnar av, försöker få kontakt med mina muskler igen.
Har knappt kontroll över mina egna armar och ben, fick just anstränga mig till max för att lyfta ner mitt stora vattenglas. Läskig känsla.
Jag ska ta allt från början.

Slutade som vanligt klockan fem idag, åkte in till stan för att möta upp världens bästa Fredric och hämta min telefon (ja just, jag fick en aldeles ny, reparatörerna var för lata för att ens lista ut felet på min gamla). Jag visste att det skulle bli stressigt att hinna till mitt spinnigpass som börjar kvart över sex, så jag stressade mig över stan till lucullus för att plocka ut h&m paketet och handla lite snabbt.
På något vänster hinner jag packa och byta om och ändå stå i receptionen på friskis och svettis klockan tio över sex. Otur för mig är mitt pass fullt. Jag frågar såklart om det finns något annat man kan hoppa in på, men det enda som fanns var spinnig intensiv 75 minuter, något som jag aldrig ens skulle överväga (jag är ganska ny på det här, bas och medel är okej, men intensiv är utanför mina gränser). Som tur är så är det skivstång/spinning klockan halv sju (fullt, men jag väntade och lyckades få en platsbiljett som ingen hämtat ut).

Halv sju börjar de fysiskt jobbigaste 105 minuterna i mitt liv.
Jag får ingen plats inne i skivstångs salen, instruktören fixar en åt mig. Längst fram. I mitten. Under uppvärmningen snubblar jag runt på min lilla yta och försöker hålla samma tempo som dom andra, som allihopa ser ut som Lena på mammas jobb (som springer ca tre mil om dagen). Tio minuter efter start är jag körd. Helt slut. Jag står och svettas och flåsar och är röd enda ner på tårna. Efter 45 minuter får jag krypa ut ur salen, för att försöka bli hurtig och pigg så jag klarar det 60 minuter långa spinningpasset, som jag trodde skulle vara på basnivå, eller iallafall medel.
Icke.
Intensiv. Jag tror inte jag behöver förklara mer. Jag tror ni förstår varför mina muskler inte sammarbetar med mig just nu (och förmodligen inte imorgon heller). Försjutton, mina ben skakade innan jag gick in i spinningsalen.
(Som om inte det vore nog så fick jag en skev cykel som styret satt löst på).

Nu har jag ätit massor med pasta carbonara och fått världens bästa Fredric att, hundra gånger om, förklara för mig att jag är superduktigtast av alla. Så nu, när jag är väldigt stolt över mig själv, ska jag ta mig en tur i duschen (riktigt varmt) och sen lägga mig i sängen och dö av utmattning.

Intressesmurf

Okej, då kör vi.

Just nu sitter jag på jobbet och gäspar, det blev alldeles för lite sömn inatt, vilket har lett till att jag har huvudvärk så det räcker och blir över. Ett stort minus är att jag använde min sista "på-jobbet-ipren" igår, så nu får jag snällt nöja mig med att det dunkar därinne.

Och inte jobbar jag någonting heller.
Fick reda på att vi bara jobbar mars ut, och sen skickar dom sista blanketterna i lådor upp till stockholm, vilket leder till att jag nu strejkar och bara spelar bubbles. Igår vid den här tiden hade jag gjort 100 blanketter, nu har jag gjort 6 stycken.

Ja just, nyss blev jag jätteglad. Jag var nämligen inne på h&m's hemsida och kikade på hur det går för min beställning, och såg att den både har packeterats OCH levererats till örebro! Så förhoppningsvis kan jag inte bara hämta ut min telefon (som varit på lagning i evigheter) utan även ett 1,6 kg tungt h&m paket idag. Det absolut bästa med allt är att jag inte behöver betala förens efter lön, superbra när det är lite fattigt efter trasiga datorer och diverse pengaslöseri den här månaden.

Nu är det dags för rast!
Jag ska njuta av mina leverpastejsmackor som världens bästa Fredric gjorde åt mig igår och spöa Lina i skitgubbe. Och sen återgå till jobbet för att jobba mindre och spela mer.

Ciao

Det är här allt börjar

To the author of this dream
To the maker of these wings I will fly with tonight
Words fail to touch my thanks
They hold no weight and leave us cold
You told me to sing so here's my song