Linje 16 mot Karlslunds Herrgård

Hujeda mig vilken dag.
Tack för att jag är hemma nu och kan slappna av (läs: inte röra på mig för fem öre eftersom min kropp är i akut återhämtning från träning).
Ja, ungefär vartannat ord hela dagen har varit "aj" och det tog mig fem minuter att bara sätta mig ner på toaletten.
Tydligen har jag legat och sagt "aj" i sömnen hela natten också.
Jag kan det där med att klaga.

Åh, appro på ingenting så hade jag en sån härlig busstur imorse...
Vi kom hela vägen bort till hagagatan, men där tog det stopp. Då bestämde sig nämligen bussdörrarna för att vägra stänga sig. (Ett extra plus var att jag hade satt mig närmast dom, och nu blev en isbit i väntan på att chaffören skulle krångla klart).
Efter ett tag får vi gå av och ska vänta på en extrainsatt buss.
Som ioförsig aldrig dyker upp.
Så vi står där snällt och fint och tittar på när busschaffören står och gör allt för att dörrarna ska stängas.
Det slutar med att han får igen dom två på mitten, men då väljer den där fram att sluta funka istället. Så vi får hoppa på igen, och en hjälpsam äldre karl ställer sig där framme och håller i framdörren så vi kan åka sakta resten av vägen fram.
Nu menar jag sakta.
Typ det hade gått snabbare att gå -sakta.

Förbövelen, det satte standarden för hela dagen.
Usch, nu ska jag nog bada.
Eller kanske inte när jag tänker efter, jag vill inte försöka resa på mig.
Jag sitter kvar här i stolen och sover lite.

Kanske återkommer när jag vaknat,
adios!