London part one

Hemma. Jättetråkigt fast lite skönt.
Jag ville stanna föralltid. Nästan.

(Jag ska tillägga att jag har sjukt mycket bilder från resan, men kan tyvärr inte lägga in dom på datorn än i brist på sladdjäkel. Så det får komma senare.)

Det var sådär jättemysigt iallafall.
Något som jag varit lite orolig över var hur vi skulle hitta överallt.
Jag och Fredric och en vägbeskrivning/karta? Det låter inte som om vi skulle vara sams säkert länge.
Som tur var visade det sig att vi var KUNGAR på att hitta i London. (Jag måste säga att det var lite tack vare mig, eftersom jag tog kommandot). Vilket resulterade i att vi har haft en genomtrevlig helg med alla tillbehör.

I fredags sov vi ut ordentligt, promenerade runt i närheten av lägenheten och kollade på ekorrar i en stor park och diverse annat. Sen smet vi in till stan och kollade i lite affärer, fotade picadilly cirkus (obligatoriskt), tog en öl på en liten pub på carnabystreet och sen tillslut, fredagens höjdpunkt: Vi blev bjudna på Gordon Ramseys pub i närheten, coolhetsfaktorn var hög!
Ioförsig så var inte Gordon där, men WOW vilken mat! Jag kunde ätit mig tokmätt på förrätten (någon ost och lök-paj med "höstsallad", mmmm det vattnas i munnen bara jag tänker på den).

Efteråt forsatte vi ut på närliggande pub och ölade hela kvällen. Förutom jag som drack cider såklart - mes. (Jag måste bara tillägga att den engelska cidern var sjukt mycket godare än den svenska, inget sött och sliskigt här inte. Här smakar det gammalt vin och murken mossa! Så lite cool var jag ändå.)

I lördags var vi ute och härjade på stan konstant från tolv till sju. Först iväg på spännande utflykt till Queens Park Rangers arena för att köpa med en hemmatröja med sponsorloggan på till Ben på Fredrics jobb. Där skulle det vara match senare, så det var fullt med poliser runtomkring. Vi sprang på sex-sju stycker ridande poliser som kom i en trupp. Mäktigt!
Jag vågade inte klappa hästarna.
Jag vågade knappt titta på poliserna, jag menar, dom hade ju kunnat bli fundersamma för att jag glodde så mycket, och valt att kolla närmre på vem jag var och vad jag hade för mig. Och bergis hittat nåt som någon planterat på mig som är olaligt i England och bura in mig föralltid, och hur kul hade det varit?

Vi kom iallafall undan poliserna och begav oss mot british museum. Där spatserade vi runt i alldeles för många timmar (men kom igen, hur häftigt är det inte då?). Sen var det dags för shopping! Efter ett snabbt äppelmuffins-fredric-vill-vila-benen-besök på starbucks, tog vi våra muggar i handen och spatserade iväg. (Jag tvingade fredric att ta ett kort på mig när jag kommer gående med min papperskaffemugg, för det är ju standard, och jag ville också se ut som en kändis.) Av någon anledning så hade vi bara tre timmar kvar innan vi skulle bege oss hemmåt för kvällskäk, och på dessa tre timmar hann vi så sjukt lite. Känns det som iallafall.

Tillslut gav vi upp och åkte dubbeldäckare (givetvis högs upp) hem och beställde indisk hämtmat.

Nu skulle jag jättegärna vilja skriva resten av resan, men jag känner att det kommer bli ett alldeles för långt inlägg, så jag kapar här, och skriver nästa senare!

HEJSVEJ