Härliga tider.

Vilken morgon!
Det är ingen underdrift att säga att jag fick ett hastigt och lite omysigt uppvaknande.
Fredric dyker in strax innan åtta för att ge mig den vanliga hej-då-älskling-nu-går-jag-till-jobbet-pussen. Zombie ligger och sover på mig och (om jag fattat allt rätt nu) flyger rätt upp och in i ett glas som står på mitt nattduksbord av iver/rädsla/vanlig zombie virrighet.
Det resulterar i att glaset tokpajar och jag vaknar till av kraset. Jag halvsätter mig upp i sängen och stödjer mig på ena armbågen för att syna skadan. Skadan visar sig sitta mest i min armbåge, för visst har jag dragit till med ett jättesår på en pytteliten glasbit. Härliga tider.
Mest trött och nyvaken hänger jag inte riktigt med på vad som händer, och Fredric kollar på lilla pyttesåret och kutar iväg. Sen får jag papper och ett plåster, och inser efter att kollat mig runt att "herrejisses det har droppat i sängen!"
USCH, det är läskigt när det rinner och droppar.
Det var ju försjutton mycket blod!

Som om det inte är nog med att jag fått byta plåster flera gånger och det vägrar sluta blöda, så måste Fredric till jobbet och jag glider ur sängen för att plocka glas och städa rent. Sen blev jag pigg (observera att klockan inte hunnit blivit åtta än).

Plus att våran cykelnyckel går av när Fredric (som redan är sen) ska skynda sig till jobbet. Så han får ta sig en joggingtur istället.

Ehja, nu har jag duschat osv, ska kliva upp på stan med diverse mysfolk om några timmar så jag borde väl leta reda på några enkronor som ligger i nåt hörn.
Bra skit.

Hejsvej.