Och den långa, ludna, svansen

Hur underbart är det inte att åka hem och äta mat hemma?
Det är toppen! Vi fick ruskigt god mat (kyckling och tzatsiki) och mammas hembakade "lågkalorigrattisKentpånamsdagenmorotskaka".
Win!

I övrigt så sög dagen rätt brutalt. Igår var andra gången i mitt liv jag var säker på att jag inte skulle bli äldre än 20. No kidding alltså, jag var livrädd. (Första gången står Kent och hans bilkörning för).
Jag har lyckats få några konstiga anfall/svimningsattacker två dagar i rad.
Ljudet försvinner, synen försvinner, händerna skakar och andningen och pulsen går igång som fan.

Första gången, i lördagskväll, så var det väl inget mer med det, när det lagt sig och jag fick röra på mig kändes det som det inte ens hänt.
Sen slog det till på jobbet igår också, fast med ett extrainslag av strålning i bakhuvudet.
Stackars Viktor, jag sprang omkring och viftade på armarna och skrek att jag fick en hjärnblödning.
(Okej, inte riktig så, satt väl mest i ett hörn och var övertygad om att jag skulle dö).
Jag ringde mamma och sen var jag på väg till akuten, nu är jag 300 spänn fattigare (300 spänn??? Tänk om jag faktiskt var döende, och inte hade råd? Pft).

Låg på en sketen bår bland en massa folk med slangar i hela kroppen som såg ut som sju svåra år. Inte fasen hörde jag hemma där inte, jag kunde ju gå själv, dessutom var det en massa konstiga tester jag fick göra.
Gå på tå, gå på hälarna, peta dig på näsan när du blundar, titta på mitt finger, kolla när jag lyser dig med en skitstark ficklampa i hela nyllet osv. Och slutsatsen blev att det var nog "bara stress".
Jaha.
JAHA?
Det räknade mamma ut med bakändan.
Kunde struttat runt på hälarna hemma och gett henne 300 spänn istället.
Värdelöst.
Var helt utslagen resten av dagen, alldeles utmattad.
Låg och kollade på tv resten av kvällen. Tokmös med Zombie och Fredric, som är världens bästa.
Speciellt Fredric.
Tack för all hjälp i helgen älskling.

Idag ska jag käka paj på Java!
YAY!

(Världens bästa kisse)

(MUMS)