Världens bästa föräldrar

Okej, jag är hemma, inte på jobbet.
Det är väl kanske inget för mig, jag har provat på det här med telefonförsäljning, och jag vet inte om jag klarar av att sätta mig in i det igen.
Idag när jag vaknade så var magen mer irriterad på mig än vanligt, den kurrade och knep sig och jag funderade över om jag skulle behöva göra en stockholm (spy precis innan vi ska dra). Det gjorde jag inte, jag tryckte i mig en tablett och drog till bussen, på bussen blir jag jättevarm och sen jättekall omvartannat, hela resan. Svinjobbigt.

Väl på jobbet inser jag att jag måste ha feber (jag vet att det här låter störtlöjligt för alla som vet att jag skulle kunna komma på vilken ursäkt som helst för att slippa gå dit, men notera att jag gick upp svintidigt, gjorde mig i ordning och åkte dit, jag sjukanmälde mig inte hemmifrån). Jag känner mig på pannan och är stekhet, magen gör sig påmind och nu är jag säker på att jag kommer spy (vilket jag fortfarande inte gör). Så jag kurar ihop mig i kontorsstolen, sen sitter jag där och skakar och mår jätteilla, slutligen ringer jag Fredric och mamma. Fredric sov och var mest nyvaken, mamma pratade länge med mig om huruvida allt det jag känner är psykiskt. Jag är egentligen inte sjuk. Men som jag mår kan jag inte stanna på jobbet och vara trevlig i telefon. Alltihop slutar med att jag pratar med chefen och förklarar att jag mår jättedåligt och har feber (det ser ut som jag kan ramla ihop och dö närsomhelst, helt förvirrad av vad som hänt), han skickar hem mig med uppmaningen om att stanna hemma imorgon också och bli frisk (jag vet inte ur jag ska göra) och sen tillslut komma tillbaka nästa vecka och köra igen. "Vi tar inte in någon ny på måndag, vi vill att du ska få lite mer a tid på dig, vi vet att du klarar det här". Jotack, tjena.

Nu är jag hemma, har sovit några extra timmar, det behövdes nog. Jag mår inte så mycket illa längre, mest huvudvärk med bihåletrassel (varför får jag alltid problem med bihålorna vid minsta lilla sjukdom, det räcker försjutton med att jag har ont i halsen får att dom ska krångla, suck). Pappa har ringt och sagt massa söta saker peppat mig lite mer till att söka annat, Mamma har också ringt igen och vi har pratat länge, hon var ju ena anledningen till att jag ville att få det att funka så mycket.
Hon är helt på min sida, jag mår jättemycekt bättre nu när jag pratat med henne, och hon pratar med Lotta (sin kompis) som ska ta hand om mig och lära mig fatservering så jag kanske kan hänga med på lite catering uppdrag och söka till conventum igen. Allt känns lite mera lätt nu.
Och det är så fint väder.
Jag ska ta mig ut på en promenad och få lite luft, köpa treo, nya ipren och nässpray.
Först ska jag väcka Fredric och kolla om han vill med.