Pain, lots of pain

Puh, sitter just nu och slappnar av, försöker få kontakt med mina muskler igen.
Har knappt kontroll över mina egna armar och ben, fick just anstränga mig till max för att lyfta ner mitt stora vattenglas. Läskig känsla.
Jag ska ta allt från början.

Slutade som vanligt klockan fem idag, åkte in till stan för att möta upp världens bästa Fredric och hämta min telefon (ja just, jag fick en aldeles ny, reparatörerna var för lata för att ens lista ut felet på min gamla). Jag visste att det skulle bli stressigt att hinna till mitt spinnigpass som börjar kvart över sex, så jag stressade mig över stan till lucullus för att plocka ut h&m paketet och handla lite snabbt.
På något vänster hinner jag packa och byta om och ändå stå i receptionen på friskis och svettis klockan tio över sex. Otur för mig är mitt pass fullt. Jag frågar såklart om det finns något annat man kan hoppa in på, men det enda som fanns var spinnig intensiv 75 minuter, något som jag aldrig ens skulle överväga (jag är ganska ny på det här, bas och medel är okej, men intensiv är utanför mina gränser). Som tur är så är det skivstång/spinning klockan halv sju (fullt, men jag väntade och lyckades få en platsbiljett som ingen hämtat ut).

Halv sju börjar de fysiskt jobbigaste 105 minuterna i mitt liv.
Jag får ingen plats inne i skivstångs salen, instruktören fixar en åt mig. Längst fram. I mitten. Under uppvärmningen snubblar jag runt på min lilla yta och försöker hålla samma tempo som dom andra, som allihopa ser ut som Lena på mammas jobb (som springer ca tre mil om dagen). Tio minuter efter start är jag körd. Helt slut. Jag står och svettas och flåsar och är röd enda ner på tårna. Efter 45 minuter får jag krypa ut ur salen, för att försöka bli hurtig och pigg så jag klarar det 60 minuter långa spinningpasset, som jag trodde skulle vara på basnivå, eller iallafall medel.
Icke.
Intensiv. Jag tror inte jag behöver förklara mer. Jag tror ni förstår varför mina muskler inte sammarbetar med mig just nu (och förmodligen inte imorgon heller). Försjutton, mina ben skakade innan jag gick in i spinningsalen.
(Som om inte det vore nog så fick jag en skev cykel som styret satt löst på).

Nu har jag ätit massor med pasta carbonara och fått världens bästa Fredric att, hundra gånger om, förklara för mig att jag är superduktigtast av alla. Så nu, när jag är väldigt stolt över mig själv, ska jag ta mig en tur i duschen (riktigt varmt) och sen lägga mig i sängen och dö av utmattning.